Home - Ryttarens

Hur kan ryttaren berätta för hästen vad den ska göra? Hur vet egentligen hästen vad ryttaren menar? Komunikationen mellan häst och ryttare sker via små signaler som ryttaren gör med det som kallas hjälper. Ryttaren använder primära och sekundära hjälper som berättar för hästen vad den ska göra. Vilka olika hjälper finns det och hur använder man dem? I den här artikeln går vi igenom allt du behöver veta om de olika hjälperna och deras funktioner. Helt enkelt grunden till all ridning! Vad är hjälper? Hjälper är små, små signaler i olika kombinationer med rätt timing som gör att hästen förstår vad ryttaren vill kallas för ryttarens hjälper. De olika hjälperna säger till hästen att göra olika saker. De flesta hjälperna samarbetar och ibland kan man behöva använda flera hjälper för att hästen ska förstå vad den ska göra utan att det bir missförstånd. Vilka olika hjälper har ryttaren? Man brukar dela in ryttarens hjälper i primära och sekundära hjälper. De primära hjälperna är de hjälperna som ryttaren använder i första hand för att kommunicera med sin häst. Ibland behöver ryttaren använda sekundära hjälper för att förstärka sina primära hjälper för att tydliggöra sin kommunikation. Primära hjälper Händer och förhållningar i tygeln Ben och skänklar Vikt, säte och belastning Sekundära hjälper Röst Spö Sporrar Hjälpernas funktion De olika hjälperna säger till hästen att göra olika saker. De flesta hjälperna samarbetar och ibland kan man behöva använda flera hjälper för att hästen ska förstå vad den ska göra utan att det bir missförstånd. Exempel på kombination av samarbete mellan händer och skänklar: om du vill att hästen ska samla sig och få mer engagemang i bakbenen skänklar du på, om du inte har stöd på bettet kommer hästen misstolka skänklingen och bara springa snabbare. Händer & förhållningar i tygeln Stöd på bettet: Händerna används för att skapa stöd på bettet som gör att du kan använda andra hjälper utan att hästen missförstår. Ledande tygeltag: Visar vägen eller formar nacken. Förhållande tygeltag: Ber om halt eller halvhalt. Ben & skänklar Framåtdrivande: Skänklarna kan användas för att driva hästen framåt genom att hålla om med båda skänklarna eller genom att verka "knackande" mot hästens sida. Förflyttande: Genom att trycka mer i ena skänkeln än i den andra hästen att flytta sig undan den starka skänkeln. Skänkeln hjälper också till i vändande, reglerande och böjande. Röst Framåtdrivande: Med hjälp av smackninghar kan rösten användas för att uppmuntra hästen. Lugnande: Genom att "hmma" kan ryttaren lugna både sig själv och hästen. Röst och tonläge lugnar inte bara hästen, utan oftast även ryttaren själv vilket påverkar hela kroppsspråket. När ryttaren använder ett lugnt tonläge slappnar den oftast av i hela kroppen. Säte och vikthjälper Med hjälp av att förflytta tyngdpunkten i sadeln kan ryttaren använda sitt säte och vikt som en av sina hjälper. Framåtdrivande: Genom att hålla höfterna mer vertikalt kan ryttaren fördela mer vikt bakåt i sadeln och skjuta energin framåt/uppåt. Styrande: Genom att luta sig åt höger behöver hästen gå åt höger, genom att luta sig bakåt och tyngre ner i sadeln pushar ryttaren hästen med sätet att gå framåt. Det är viktigt att ryttaren sitter rakt i sadeln för att inte förvirra hästen med sin vikthjälp. Bromsande: Regleras vikten fram på sätet med mer horisontell position kan sätet användas för att bromsa hästen. Sporrar och spö Spö och sporrar används för att förstärka de primära hjälperna vid behov. Det är viktigt att använda denna typ av hjälper som en förstärkning och inte som ett straff, vilket många kan missförstå. Hur kommunicerar häst & ryttare? Hästar är individer och alla individer är olika. Även om hästar har en grundläggande sätt att kommunicera förutsatt att den blivit korrekt inriden. Lätta kommandon som att skänklar runt magen betyder framåt och att ett bett i munnen som trycker mot mungiporna betyder stopp kan de flesta hästar. Med hjälp av ryttarens hjälper kommunicerar ryttaren till hästen vad som förväntas av den. Hjälperna fungerar genom positiv och negativ förstärkning och bestraffning i form av tryck och eftergift i hjälperna. Vissa hästar behöver tydliga signaler för att förstå vad ryttaren förväntar sig av dem, medans andra är känsliga och behöver endast små signaler för att reagera. Ryttarens sits är inte ett påhittat fenomen som ser snyggt ut och bedöms av domare på en dressyrbana, utan handlar om att skapa det optimala utgångsläget för kommunikation mellan häst och ryttare. För att häst och ryttare ska bli ett välbalanserat och fungerande ekipage krävs det en god kommunikation. Eftersom vi inte kan berätta för hästen vad vi ber den om med ord använder ryttare sin sits som ”språk” med hjälp av sina hjälper genom förstärkningar och bestraffningar. Läs även: 5 Förtroendeövningar med din häst & 3 Tecken på att din häst inte förstår dig Förstärkning & bestraffning Förstärkning: Ett beteende har blivit förstärkt när det leder till ett önskvärt resultat. Förstärkning gör att vi mer frekvent vill utföra beteendet, till exempel att hästen får beröm och eftergift efter ett hinder resulterar i att hästen vill fortsätta hoppa. Förstärkningar är önskvärda konsekvenser av beteende och kan uppstå på två olika vis. Alternativ 1: Tillkommer något positivt. Exempel: Beröm eller godis. Alternativ 2: Något obekvämt försvinner. Exempel: Eftergift efter tryck. Bestraffning: Beteenden som leder till icke önskvärt resultat leder till bestraffning. Bestraffning gör oss mindre benägna att göra om beteendet tillexempel om hästen rycks i munnen över ett hinder resulterar i att hästen inte vill hoppa mer. Bestraffningar är oönskade konsekvenser av beteende och kan uppstå på två olika vis. Alternativ 1: Tillkommer något negativt. Exempel: Ryttaren slår hästen. Alternativ 2: Något bekvämt försvinner. Exempel: Godis tas undan.

Nyligen Tillagda Inlägg